inanimis

<style type="text/css"> .marquee1 { height:30px; width:500px; background-color:ffff33; Palatino Linotype; font-size:12px; color:33cc33; border-width:1px; border-style:solid; border-color:ff0000; } </style> <marquee class="marquee1" direction="left" behavior="scroll" scrollamount="5" >WoohOOOHooohoowooohowhOOhoo</marquee>

Jag kände igen den mörka blicken när Micke hämtade mig på busstationen. Jag rökte när han kom och jag hann inte gömma min billiga Level i snöslasket. Han var irriterad över nåt. Var det kanske mig? Att jag rökte eller har det hänt något? Han kramade om mig ändå och jag andades in all kärlek av min underbara pojkvän. Så gott han luktade.

Kallt och nonchalant ignorerade han mig. Hans breda rygg skymde sikten från sängen där jag nu legat och haft tråkigt i snart en timme. Vad är det som är så himla viktigt på datorn?

Ett hårt slag mot min bröst korg fick mig att tappa andan och mina ögon tårades. Jag har ju inte gjort något, Tänkte jag förvirrat. Jag stapplade bakåt och satte mig på säng kanten igen. Han hade blivigt ilsket överraskad när jag smög fram för att se vad han höll på med.

Msn, klart det var msn. Klart det var en söt 15 årig flicka. Han var snygg och trevlig det var inte bara jag som ville ha honom. Och hon var tydligen också väldigt snygg och trevlig.  

Mitt och Mickes förhållande var bra till en början. Det mesta gick väldigt fort och jag var väldigt paff över att efter två veckor vi var tillsammans och han skickade ett sms som innehöll jag älskar dig. Han var den långa muskulösa prinsen med skägg och vita raka tänder, det stora leendet och den charmiga humorn som äntligen kommit och hämtat mig för att bo i hans slott. Det trodde jag då. Jag var femton år när jag träffade Micke, jag hade brukat lite då och då men han visste inget. När vi varigt tillsammans i kanske en månad så förändrades allt. Han började förstå vad jag höll på med.

En kväll berättade jag allt och han kollade bara på mig och sade ”jaha, okej? Så länge du inte gör det hemma hos mig så”. Brukar man inte försöka hjälpa sin flickvän ur missbruk?  

Den svarta blicken förvarnade mig vad som snart skulle ske. Jag backade skrämd bakåt för att inte vara i vägen men han såg mig, Pressade mig så långt mot garderoben och det hårda plast handtaget petade mig i ryggen. Hans hårda grepp om mina axlar, det kändes som att han skulle bryta isär mig. Jag var äcklig, och jobbig. Han gick ilsket ur lägenheten och smällde igen dörren efter sig. Jag lade mig ner på sängen och grät.

 Vi hade bråkat många gånger. Över små obetydliga saker. Jag tänkte att det kanske skulle gå över. Han hade problem med sin familj och för till fället bodde vi i hans sjuka mammas ovårdade lägenhet. Två madrasser på golvet och en dator.

En gång hade Micke ignorerat mig under hela helgen jag varigt där. Han satt framför teven och sade inte ett ord till mig. Jag satte mig på golvet bredvid, Lade mitt huvud i hans knä. Jag vet inte hur det hände, på två sekunder kramades mitt ansikte som en nöt på julafton i hans hand. Det kalla hårda badkaret skavde i ryggen, jag sparkade och skrek. Det heta vattnet brände i mitt ansikte, ”jag ska döda dig, jävla knarkare, Hora” Det bekanta hårda greppet runt min hals skrämde mig inte. Om jag skulle dö just då skulle jag vara glad. Då skulle han få straff som han förtjänar.  Men min luft började ta slut, och vatten trängde ner i mina lungor. Skulle jag verkligen dö nu? Här? i ett badkar? Strypt av mannen jag älskar. Jag skek det sista jag hade och rev och klöste honom så gott jag kunde. Hans stora kropp var alldeles för tung för att försöka rubba. Min räddning kom, Det plingade på dörren. Han vaknade upp ur sin trans och gick ner och öppnade.

Jag började använda mer och mer droger. Pcp var dyrt och svårt att få tag på och det krävdes mycket dricks till alla mellanhänder. Det blev bråk om pengar hemma och det slutade med att min styvpappa slog mig ner på golvet. Min mamma höll fast mig för att jag inte skulle slå tillbaka. Jag skrek åt dom och gick hemifrån iklädd nattkläder. Jag tog sista bussen till kramfors  klockan halv ett på natten knackade jag på hos en vän och fick sova där under villkor att berätta var jag var och åka hem morgonen därpå.

Jag åkte aldrig hem. Jag använde mina sista pengar och köpte amfetamin av en pundare på stan. Åkte till Övik och hoppades på att få bo hos Micke. Det fick jag. Men de skulle jag inte ha gjort. Den veckan jag bodde där förändrades mycket. Det är för tungt för att skriva men jag kan berätta om varför jag idag är som jag är.

En kväll var vi över hos en vän till Micke, De drack och diskuterade. Drog grova skämt och tyckte dom var roliga. När vi senare på kvällen gick hem blev det ännu en gång bråk. Det slutade med att jag låg fastklämd och skrikande i Mickes dubbelsäng. Han slog mig och sa så mycket som jag aldrig kommer glömma.

Hans arm tryckte fast min nacke. Jag låg på mage och bet och skrek ner i madrassen. Jag försökte på alla sätt komma loss hans hemska grepp men det var omöjligt. Jag grät och själen lämnade mig kropp för en stund. Jag var inget. Ett skal som han använde, det var inte jag det var något.

Allt var suddigt och jag försöker att glömma. Mina sår läkte efter ett bra tag men mitt inre är för alltid ärrat. Idag klarar jag mig ganska bra, jag har börjat lita på den jag älskar och kan prata om det. Men vardagliga saker som att sitta, eller ha sex påminner mig alltid om vad han gjorde mot mig. Vad jag tillät han göra.

Jag är född den andra mars 1993. Jag levde lyckligt med mina skiljda föräldrar tills jag var tio år. Jag vet inte vad som hände men jag såg inte längre att livet var något positivt. 
När jag var fjorton år tog jag min första drog. Det var lsd och jag var lyckligare än någonsin. Tur nog flyttade "mac" min langare och min dåvarande pojkvän. Jag levde vidare på min familjs tabletter och alkohol och tänkte inte så mycket på resten av omvärlden. Det gick inte så bra i skolan jag hamnade ofta i slagsmål och gräl om små saker. När jag var femton så blev jag slagen/misshandlad av min dåvarande pojkvän "micke". Då tog jag upp kontakten med "mac" och fick alla underbara gratis prover. Jag brukade då kokain-lsd-pcp och vid ett tillfälle heroin. Mitt förhållande med "micke" blev allt sämre och sämre och det slutade med att han vid ett tillfälle våldtog mig så grovt att jag inte kan sitta längre en tjugo minuter. Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Jag ville dämpa all ångest och försökte då för andra gången avsluta mitt liv. Tre dagar senare vaknade jag upp på Sollefteås intensivvårds avdelning och såg ännu en gång min mammas sårade blick. 

Min relation till min pappa, den har varigt väldigt knakig och krokig. Inte alls som jag skulle vilja att den borde varigt. Jag har så många fina minnen sen jag var liten så jag knappt räckte upp till midjan på honom. Han var den häftiga pappan som lekte helhjärtat med alla barnen, Vare sig vi var på stranden eller på diskot. Han gjorde aldrig skillnad. Jag vill så gärna ha tillbaka de tappade åren vi har. Jag ångrar mig verkligen att jag tog avstånd från dig, Det var inte ditt fel även om jag många gånger sagt det. Du är min pappa och jag är din dotter. Din dotter som klädde sig som en pojke och snickrade kojor i skogen istället för att leka med barbie, Du var inte rädd. Du är en förebild för många. Jag älskar dig pappa.

Idag har varigt en bra dag, imorgon blir den ännu bättre.

Det ord språket är min mammas. Hon använder det varje dag. Jag tror inte det är för sin egen skull, mest för att peppa mig. Min mamma är den person som jag älskar mest i världen. Det kanske låter elakt mot resterande av min familj men kärleken mor har till sitt barn eller barnet har till sin mor är obeskrivlig, i mitt fall är det så. Jag är så tacksam att min mamma har stått ut med mig så länge.  Att hon varigt så stark att hålla familjen ovanför ytan. Hållit om mig och givit mig kärlek när livet för henne har varigt tyngre än de lögner och sorg jag burit på. Det finns så mycket jag vill säga dig mamma. Så mycket jag vill ge dig som tack. Alla vackra minnen du gett mig bevarar jag långt in i mitt hjärtas dolda kammare. Jag älskar dig mamma.

Ur din ilska min styrka du föder. Att finnas i den mörka värld som är glömd. Allt jag säger blir till damm, i den mörkaste tiden när kylan sveper mig inn i ett fast grepp, marken försvinner under mina fötter. Skuggorna jag en gång förnekade närmar sig och vill ha svar. När din tid är kommen faller inga tårar. 
Glasen spricker av mina skrik, Tavlor och möbler skakar och faller som aska. Hus och drömmar raseras. Ur min svaghet tar jag ner dig, till samma avgrund du en gång sänkte mig till.